Jag är verkligen inte på nått blogg humör. Jag är trött och lätt irriterad och mitt tålamod är obefintligt idag...
Vad ska jag säga om dagen, Jag vaknade, åt frukost, satte mig vid datorn, åt lunch, åkte till stranden, åt glass, solade, åkte och handlade, kom hem och satte mig vid datorn, duschade, åt igen, kollade klart på tredje säsongen av The big bang theory, såg några avsnitt av Vänner och här sitter jag nu. Bara jag som är uppe som vanligt.
Jag är verkligen inte på nått blogg humör. Jag är trött och lätt irriterad och mitt tålamod är obefintligt idag...
0 Comments
en fjärdedels år (Känsliga och allmänt gnälliga läsare bör hålla sig borta från detta inlägg)7/27/2013 Sjunde inlägget idag? Vad fan håller jag på med? Och detta skriver jag för att jag har tråkigt och att det är sent på kvällen.
En sak jag kan reta ihjäl mig på är folk som typ använder sina deppkänsor för att få uppmärksamhet. Och dom som tar det till en helt ny nivå. När 12åringar sitter på Facebook och skriver: Jag hatar mitt liv. Undra om nån skulle bry sig om jag dog? Man bara, snälla, väx upp. Ta tag i dina problem eller håll käften. Ingen vill lyssna på detta. Eller dom som skryter om att dom skär sig och försöker dölja det på ett sånt uppenbart sätt så man fattar att dom skär sig men dom njuter i smyg av uppmärksamheten. Världen är full av dessa personer och jag har stött på för många. Visst skär er, så känns det bättre i typ 5 min efter. Prata med en psykolog. DET hjälper. Fast det är bara dom som skär sig för första gången som vill ha den uppmärksamheten. Nån som har skadat sig själv i flera år sitter ju inte och skryter om det. Det är ett heltidsjobb det där med att skära sig alltså. Att planera varje outfit supernoga för att ingen ska kunna se såren. Och för att slippa frågor. Dessutom gör det rätt ont i flera dagar. Det är jobbigt det dära. Visst jag hade också kunnat lägga upp deppiga statusar på facebook, jag hade också kunnat lägga upp deppiga citat på instagram, jag hade också kunnat Retweeta varje deppig tweet på Twitter. Men det gör jag inte. Jag skriver det inte på Facebook, Twitter, Instagram, Bloggen etc. Jag skulle kunna skriva om att jag ibland bara inte orkar mer. Jag hade kunnat skriva om rösterna som ekar i mitt huvud på dagen och ännu värre på natten. Alla mår vi dåligt, vissa mer, andra mindre. Men alla har känslor och alla har rädslor. En sak jag tycker hjälper är just att skriva, bara skriva ner varje liten känsla. På ett papper eller i ett word dokument. Jag har ett 24 sidor långt dokument i word där jag i mer än ett års tid skrivit ner alla känslor. Sen ritar jag mycket också. Senast jag skärde mig var i maj. Så i ett fjärdedels år har jag låtit bli. Varje gång jag har slutat har jag fallit tillbaka igen. Första gången var i femman. Och nu börjar jag nian. Det har ofta hänt att jag tänkt att det kanske är bäst om jag försvinner. Ingen skulle sakna mig. Folk skulle ha det skönt utan mig. Det finns dom som älskar mig men dom som hatar mig är fler. Det är omöjligt att älska mig. Det är ju det alla säger till mig. Dom som säger nått annat lurar mig. Sanningen kommer alltid fram. Jag försöker att inte lyssna på sånt jag vet är skitsnack men ibland går inte det och jag tänker att folk har väll rätt. Jag är allt det dom säger, dryg, ful, tjock, äcklig, en hora som bara ligger runt. Och trotts att jag vet att jag inte är så dryg om man känner mig, att jag är ful är ju bara deras åsikt, och att jag ligger runt. Det ryktet är så långt i från sant. Det startades och spreds av 2 idioter som ingen av dom fick chansen att ligga med mig. Dom har väll komplex över det eller nått. Men det är det folk tror. Folk tror på rykten. Jag är aldrig bra nog för någon. Alla bara hatar. Personer som jag litat på och gillat och som sen bevisat att det inte går. Folk ljuger. Inget är som det borde va. I min drömvärld är allt perfekt. Folk menar det dom säger. Ingen är ute efter att se mig gråta. Tänk på det, hur mycket en handling eller några ord kan skada nån så jävla hårt. Alla som sprider rykten om mig, alla som vill utnyttja mig, alla som hatar mig, alla som säger elaka saker, Ni kan bara dra så jävla långt från mig som det bara går. Jag hatar er idioter som vill förstöra mitt liv. Fattar inte ni själva vad ni gör egentligen? Vet ni förresten hur svårt det är att ta bilder på sina egna ben (och arm) med mobilen utan att det blir helt fucked up vinklar?? Att jag inte är så jäkla nyttig av mig vanliga skolveckor. Antingen äter jag inget alls eller så äter jag glass eller dricker burn. Och istället för att spara kvittot tog jag en bild på det jag köpte. Så här är halva förra terminens lunch. Man skulle kunna tro att typ alla bilderna är tagna samma dag. Men icke då. Det är bara min lunch som inte är så varJag kan nästan sakna dom luncherna....
Kom nyss hem från "Stranden". Ja, det är en sjö. Och lite sand. Så stranden. När vi skulle gå kommer det ett gäng, typ 2 killar, 2 tjejer, lite äldre än mig. 17-18 kanske nått sånt. Ute på sjön finns det en flotte och på den har mina värsta fiender slagit sig ner. Ett gäng gäss sitter och putsar fjädrarna och filar på nån ond plan att förgöra mig på. Där sitter dom iaf. När killen ser att det sitter fåglar på flotten pekar han och säger: Åh, kolla, det sitter ju Flamingos där ju! Då hade jag svårt att hålla mig för skratt. Sättet han sa det på, med betoning på Flamingooos. Cute. Iaf så svarar ena tjejen. "Ameh, det där är ju inte flamingos, det är ju Tranor ser du väll!" ;)
Aah, det var kul. Jag låg på stranden och glodde på molnen. Och såg till att Gässen/Flamingosen/tranorna höll sig på plats. Jag är livrädd för gäss för er som inte fattat. Sen gick vi och köpte glass. Min glass ville verkligen inte bli uppäten. Först tog den sig ut bakvägen och ramlade ner på några stenplattor. Som tur var var det en Daimglass så den klarade sig med lite repor. Så jag torkade av den (Noggrant) Och tog en tugga, Då lossnar typ all choklad och hamnar på bordet. Sen var den dock snäll och jag fick lov att äta upp den.. Men ärligt,vad heter det? När det är flera fåglar av sorten Flamingo? Flamingos va? Men när det är just dom där, dom fåglarna som sitter Flamingosarna? Flamingosen? Flamingsen? Flamingerna? Vad heter det? Ingenting känns ju rätt? Jag måste fatta ett väldigt svårt beslut... Ska jag beställa denna tröjan eller inte?
För ett tag sen tänkte jag att jag skulle beställa den och en annan, men bestämde mig för att bara beställa den ena för att jag kände att jag skulle inte ha råd med båda (jag hade haft råd med båda men jag ville inte slösa mina pengar så) Men nu när jag har mer pengar funderar jag återigen på att beställa den. För den är ju snygg! Hjälp mig?? Vad tycker ni? Är det värt det?? Jag får fundera nån vecka till tills jag kommer hem.. Detta kommer fan hålla mig vaken om nätterna.. Tisdag till fredag ska pappsen jobba så då kan jag underhålla mig själv igenom att gå vilse i Norrtälje för att se om dom har nått liknande i nån affär ner i stan... Det kan gå precis hur som helst. Jag får väll ha GPS på mobilen eller nått så att jag hittar hem... Nu när jag är i Stockholm får Sofia rida Madonna också. Hoppas inte att hon fäster sig för mycket vid henne......;) Men det verkar gå bra tror jag. Sofia sa iaf att hon var obalanserad i vänster varv vilket jag också har upptäckt. Skönt att veta att det inte är jag som sitter snett som jag trodde innan. Jag brukar annars ha en tendens att bli lite sned. Haha....Jag måste jobba på det när jag kommer hem... Om vi har dom kvar... Där är bara 2 hästar kvar hos ägaren och den ena ska förmodligen avlivas (vad jag fattade det som) Och då kan inte Marabou va själv så då får Madonna och Don Juan åka hem igen...:(
Det finns en kille som jag har gillat i flera år. Och för att ni ska fatta måste jag också berätta att jag har sovit hos honom. SOVIT. Inget annat.
I alla fall, så satt han och jag och ganska många fler på skolbussen hem. Det slutade med att han satte sig bredvid mig för det fanns ingen annan plats. Vi sitter ganska nära varandra och av någon anledning lyckas jag somna mot hans axel. Jag sover inte helt, jag halvsover, jag har alltså lite koll på honom. Efter en stund sitter han och håller om mig. Jag hinner tänka: "Men han har ju flickvän?? Aja, det är han som får ta konsekvenserna för det, jag är glad som det är nu. Hah, sånt ego jag är." Sen somnar jag med hans armar runt mig. Extremt mysigt. Efter typ en minut vaknar jag till lite lätt och inser att jag sover med öppen mun. Tittar upp på honom som också sitter och sover och tänker: Ah, vafan, han har sett mig sova innan, han överlever väll med hur jag ser ut när jag sover" Och somnar om igen. Vi båda hoppar av bussen nånstans mellan hans hus och mitt. Typ mitt ute i ingenstans alltså. Där är ett tomt hönshus och mammas bil, men ingenting annat. (Förutom träd och sånt) Vi lägger oss ner på en filt i gräset och bara myser. Håller om varandra, nån kyss då och då. Efter ett tag viskar han i mitt öra: "Det är inte våldtäkt om hon är med på det" Och jag typ bara nickar och bara, jaha, jo, det visste jag ju. Att den meningen inte alls passade in i sammanhanget det brydde jag mig inte alls om. Helt plötsligt dyker Sofia, Maja, hanns bror och min mentor upp och bara: "Men vafan? era latmaskar? Vad gör ni här? Vi har massa viktigt att göra. Kom igen nu, upp med er." Så vi reser oss. Först då inser jag att mammas bil står där och att jag inte kommer komma hem om inte mamma kan hämta mig. Så jag ber honom i lite panik att han måste köra mammas bil till hennes jobb innan hon inser att den är borta. Så pussar han mig och säger att det kommer ordna sig på nått sätt, jag behöver inte stressa över det. Sen vaknar jag. Ni som har sett mig sova, jag måste fråga er, Sover jag alltid med öppen mun? Jag har blivit väldigt medveten om det den senaste tiden när jag halvvaknat och inser att jag har munnen öppen. Är det nått jag börjat med nu eller har det alltid vatt så?? ;) Nja, sådär godmorgon. Mitt i min underbara dröm väcker Simon mig igenom att smsa, när jag somnat om och fortsatt på drömmen väcker Alice mig och säger att det är frukost. Dessutom har jag ont i nacken och är inte speciellt utvilad efter att ha sovit på luftmadrass.
Tåget till Stockholm var nästan 3 timmar sent igår. Som ni stalkers kanske läst tog det först stopp i Nässjö. Det är sista gången i mitt liv som jag tänker: Tåget är i tid va? Men så bra!. Det var ungefär efter det som tåget blev mer och mer sent. Utanför Nässjö typ var det ett tåg som gått sönder där det var enkelspår, så dom var tvungna att få bort det tåget innan några andra tåg kunde köra där. Sen var det massa spänningsfel och skit, och dessutom blev det ju kaos när så många tåg är ute på linjen samtidigt. Kaos. Så ja, 3 timmar senare än beräknad ankomsttid var jag i Stockholm. Men jag hade fan tur att vi bara var 3 timmar senare. Tåget som skulle varit inne vid 13- tiden kom in typ samtidigt som mitt. typ vid 7. Okej, inte nog med att vi stod stilla 50min i Nässjö, 10 min efter att tåget kört tvärbromsade tåget och blev stillastående i minst 10min.. Och nu har vi stått i Tranås i minst 15 min till......... Vi kommer aldrig komma fram till Stockholm.. :((
sååå häär ser det ut i Tranås. Egentligen ska vi va framme om en timme men det är ju bara till att glömma... det är minnst 2 timmar kvar.. Happy happy.. Det är tydligen massa el fel och skit. Dom sa att vi skulle stå här i 5min. Jävligt långa 5 minuter dom har... |