Eller egentligen inte just för tillfället för just nu är jag ganska nöjd med situationen. Jag har ätit frukost nyss så jag är lagom mätt, ny duschad och gosigt nerbäddad i soffan med Buffy på TVn. Det är ganska mysigt faktiskt. Dessutom vet jag att Maja ska hjälpa mig att färga mitt hår idag vid 12 tiden. Och jag vet att när hon säger att vi ska träffas, så är blir det så. Vilket känns tryggt.
Äh, för mig har det vatt fredag hela veckan. Men den äkta fredan är ändå den bästa. Och alla på Facebook baah: Tagga fest ikv! Smsa om ni vill komma. Och jag baah: naaah. Jag klarar mig. Jag är en av dom få tonåringarna som faktiskt hellre ligger hemma i soffan framför TVn med ett stort choklad än är ute och festar och blir full, gör bort mig och mår piss dagen efter. Tänka sig, det finns såna. Jag föredrar att må bra. Det låter för bra för att va sant, jag vet. Men att tappa kontrollen, göra bort mig, spy och inte kunna röra mig dagen efter är inte riktigt min grej. Om jag får välja är jag nykter. Så, om ni ursäktar ska jag avnjuta mitt mint choklad och fortsätta mitt Buffy maraton :D Jag hittade gamla dagböcker av en slump när jag städade.... Det var intressant! De äldsta texterna är 5 år gamla. Från när jag gick i femma alltså. Och jag måste ju erkänna att: fy fan vad pinsam jag var i sjuan! Jag blev vid ett tillfälle kallad: "en liten jävla sjua som tror att hon är nått." Jag gjorde vad som hellst för uppmärksamhet. Och uppmärksamhet fick jag så jag njöt, och ville ha mer, hela tiden mer. Jag tror att det började med en kille. Från allra första början då. En kille som jag fortfarande... Gillar(?) jag snackade med honom, och han skaffade flickvän. Jag var inte glad! Hon var inte glad för att jag gilla hennes pojkvän. Fy fan... Haha! Jag tycker så synd om honom att han fick stå ut med våra bråk och svartsjuka. Jag skäms helt ärlig. Så jävla tramsigt att bråka med henne för att jag vet att hon är jätte schysst och snäll. Vi är faktiskt ganska lika varandra. Och trotts att vi "hatade" varandra försvarade hon mig mot min pojkvän. Hon fattade ju att han utnyttjade mig och påpekade för både mig och honom att nån borde göra slut och han borde inte göra så. .Jag ångrar mig idag. Och som sagt, skämms. Hur omogen får man vara? Vad som hellst för uppmärksamhet... Förstår ni hur mycket det detta har påverkat mitt liv? En sak leder till en annan, hade inte jag gillat honom från första början hade mitt liv sett TOTALT annorlunda ut. Jag kan inte låta bli att fundera över hur mitt liv skulle kunna sett ut om inget av allt detta hänt. Det skrämmer mig. Sick. Dom flesta har jag bett om ursäkt till men vad hjälper det? Jag kan ju inte direkt göra något ogjort. Känner mig djup nu.. Här ligger jag. I soffan, nästan död. Jag gick en runda innan. Sen styrketränade jag lite och jag är överens med mig själv om att det kommer ta tid innan det händer igen. Om jag överlever förståss. Min kondis... Wow, säger jag bara. Så kan ni tolka det hur ni vill. Man bör inte träna när man varit sjuk, jag vet, man ska va helt frisk osv, men jag fick den vanliga rundan, med musik denna gången, och jag kände mig ganska taggad, så jag råkade styrketräna när jag kom hem... Men det var.. Uppfriskande. Jag brukar lämna mobilen hemma för att slippa tänka på den och sms och liknade. Men idag hade jag den med mig och hade musik igång. Vilket innebar att jag kunde koncentrera mig på att gå istället för att tänka på vildsvin, mördare, knarkare, barn, och andra läskigheter man kan stöta på i skogen. Vildsvin finns där, massor. Jag har aldrig sett några, Tack och lov, men dom finns där. och bara det är skrämmande. Jag måste göra klart historia arbetet och mejla mina labbraporter till läraren. Problemet är bara att jag skjuter upp det. I början av veckan tänkte jag: äh, jag ska va hemma hela veckan, jag har tid. Nu har denna veckan gått och jag tänker: äh, jag gör det i helgen. Och sen har jag höstlovet. Så känner jag mig självrätt gör jag det sista dagen... Min motivation är 0 just nu.. Som alla andra dagar denna veckan kollade jag på "mannen som talar med hundar" och kan känna att jag saknar att ha häst och jag saknar Dökkvi. Jag saknar lite känslan av att ha kontroll, känslan av att det är jag som är flockledaren. Nu i efterhand kan jag se hur mycket vi utvecklades tillsammans. Han accepterade mig som ledare, han viste att han kunde jävlas med mig och han testade mig vid jämna mellanrum. Men han visste att jag var ledaren. Vilket ledde till att vi blev ganska tajta. En sak jag märkte som blev bättre är att han är ett glupskt matvrak som kasta sig över krubban innan jag han hänga in den i boxen eller kastade sig över höet. Men jag knuffade alltid bort honom så att jag skulle få utrymme att hänga fast krubban eller lägga höet tillrätta. Jag ville att han skulle acceptera mig och mitt utrymme. Så jag kunffade bort honom, hängde krubban och lät honom inte äta förns jag sa: varsågod, nu får du äta. Så efter några veckor var han mycket lugnare vid matsituationerna. Så ja.. Jag saknar hästlivet :P Jag bloggar från mobilen så då kan jag inte infoga HTML länkar (ingen spotify widget alltså) Men här är ändå länken till Trofasts nya låt som släpptes denna veckan. Sjukt bra. Bara just för att det är Trofast. (Texten har inget med något som hänt det senaste halvåret att göra,så tro inte det.) men låten är galet bra, erkänn! Mamma bara skratta åt mig när jag berättade om min fobi för flugor. Och jag förstår henne för jag skrattade också. Men jag är livrädd för att flugor samlar in information om oss, och att deras ögon är kopplade till någon som kan se allt man gör och hör allt man säger. Jag är jätte rädd för att nån håller koll på mig via kameror i mitt rum. Bättre blir det inte heller av att folk skrämmer upp mig. Men erkänn, flugor är läskiga. Dom bara sitter och stirrar på en och gnuggar sina ben mot varandra som om dom planerar något. Jag hittade inte bilden på flugan så det får bli en tvättbjörn ist. Jag har vaknat, ätit, kollat på tv och var ute och gick och fick ett litet ryck och tog ner allt jag hade på väggarna och satte upp det mesta igen fast på andra ställen. Och det blev ganska bra. Inte så rörigt. |