Ett crazy år. Jag har många, många, många gånger undrat hur mitt liv skulle sett ut idag om jag inte gjorde dom val jag gjorde för ett år sen som faktiskt har förändrat mitt liv. För ett år sen, lite mer, var jag en vanlig 14åring. Jag var ingen som folk visste vem jag var direkt, ganska osynlig alltså.
MEN så var det ju en kille. (varför jag minns allt detta har jag ingen aning om, det känns som om det hände igår) En kille. Mitt ex. Raka motsatsen till mig då. Alla vet vem han är, tuff, spännande, rolig och intressant.
HAN började snacka med MIG. Emma P, tjejen som ingen visste om. HAN ville att jag skulle va med honom! Vem tackar nej till nått sånt. Det gör man inte, speciellt inte om man heter Emma Persson. Emma P, uppmärksamhetshora, gränstestade, utmanande, hobby gangster. Då säger man inte nej. Speciellt inte om man går från att spela kort i klassrummet till att skolka på gympasalstaket, på parkeringen, i cafeet och i Entrén. Går från att spela kort till att jävlas med lärarna, hångla på gräset utanför parkeringen och göra vad fan man vill. Man tackar inte nej. Det gjorde inte jag i alla fall.
Varning på varning. Alla hade något negativt att säga om honom. Men jag, jag såg bara bra saker i honom. Allt var bra och jag var förtrollad. Jag gjorde mitt livs största misstag och dissade mina vänner för denna kille. Det tog tid innan dom litade på mig igen. Jag kan fortfarande märka av att jag dissade dom för ett år sen. Det kommer liksom aldrig att läka.
Exakt 1 år sen, första gången vi var på dagen i skolan. Första gången vi pratade ordentligt. Första gången vi smsade. Jag skolkade för första gången för att kunna sitta och snacka med honom. Exakt ett år sen. Dagen efter körde han mig hem. Inget mer med det.
1 April föll allt med vännerna. Att jag sen ljög om att jag skulle hem men träffade honom gjorde inte saken bättre. Jag satt i stallet och grät så jag fick knappt luft. Hur kunde det gå så fel? Jag smsade med honom om normala saker men han märkte att nått var fel och jag berättade allt om vännerna. Han sa att han alltid finns för mig och jag svarade att han kunde få bevisa det igenom att komma och trösta mig.
En hel dag var det bara han och jag. Bara mös. Inte på nått annat sätt än att det började med mitt huvud på hans axel, vi satt och höll varandras händer och tittade på regnet som föll på vindrutan och bara pratade om allt. Första kyssen med honom var precis när jag skulle gå och vi skulle säga hejdå. Underbar dag. (om man bortser från det med vännerna)
Skulle jag berätta om allt skulle det bli en bok och jag har inte tid med det. Jag minns varje sekund som om det hände förra veckan. Vi snabbspolar lite.
Han dumpade mig en månad och lite till senare. På Sms. 4 dagar senare har han ny tjej. Jag var helt förkrossad i flera månader, jag saknade honom dag som natt.
Nu vet jag hur han är och vet att allt jag hörde om honom stämmer. Han ljuger och snackar skit, eller ljuger gör han väll oftast inte men han har en tendens att överdriva! Han har flickvän nu men det verkar ju inte hindra honom från att träffa sitt ex eller att smsa med hennes kompis. Det var ett tag sen men nu vet jag vad han är kapabel till. Det är inte så att jag ångrar något, Nej, nej! Snarare tvärt om. Jag bara säger att jag har gått vidare och nu sett det som jag tidigare blundat för. Det är bara det.
Jag har haft förhållande efter det men inte något som har förändrat mitt liv så. Jag antar att jag har lärt av mina misstag..
MEN så var det ju en kille. (varför jag minns allt detta har jag ingen aning om, det känns som om det hände igår) En kille. Mitt ex. Raka motsatsen till mig då. Alla vet vem han är, tuff, spännande, rolig och intressant.
HAN började snacka med MIG. Emma P, tjejen som ingen visste om. HAN ville att jag skulle va med honom! Vem tackar nej till nått sånt. Det gör man inte, speciellt inte om man heter Emma Persson. Emma P, uppmärksamhetshora, gränstestade, utmanande, hobby gangster. Då säger man inte nej. Speciellt inte om man går från att spela kort i klassrummet till att skolka på gympasalstaket, på parkeringen, i cafeet och i Entrén. Går från att spela kort till att jävlas med lärarna, hångla på gräset utanför parkeringen och göra vad fan man vill. Man tackar inte nej. Det gjorde inte jag i alla fall.
Varning på varning. Alla hade något negativt att säga om honom. Men jag, jag såg bara bra saker i honom. Allt var bra och jag var förtrollad. Jag gjorde mitt livs största misstag och dissade mina vänner för denna kille. Det tog tid innan dom litade på mig igen. Jag kan fortfarande märka av att jag dissade dom för ett år sen. Det kommer liksom aldrig att läka.
Exakt 1 år sen, första gången vi var på dagen i skolan. Första gången vi pratade ordentligt. Första gången vi smsade. Jag skolkade för första gången för att kunna sitta och snacka med honom. Exakt ett år sen. Dagen efter körde han mig hem. Inget mer med det.
1 April föll allt med vännerna. Att jag sen ljög om att jag skulle hem men träffade honom gjorde inte saken bättre. Jag satt i stallet och grät så jag fick knappt luft. Hur kunde det gå så fel? Jag smsade med honom om normala saker men han märkte att nått var fel och jag berättade allt om vännerna. Han sa att han alltid finns för mig och jag svarade att han kunde få bevisa det igenom att komma och trösta mig.
En hel dag var det bara han och jag. Bara mös. Inte på nått annat sätt än att det började med mitt huvud på hans axel, vi satt och höll varandras händer och tittade på regnet som föll på vindrutan och bara pratade om allt. Första kyssen med honom var precis när jag skulle gå och vi skulle säga hejdå. Underbar dag. (om man bortser från det med vännerna)
Skulle jag berätta om allt skulle det bli en bok och jag har inte tid med det. Jag minns varje sekund som om det hände förra veckan. Vi snabbspolar lite.
Han dumpade mig en månad och lite till senare. På Sms. 4 dagar senare har han ny tjej. Jag var helt förkrossad i flera månader, jag saknade honom dag som natt.
Nu vet jag hur han är och vet att allt jag hörde om honom stämmer. Han ljuger och snackar skit, eller ljuger gör han väll oftast inte men han har en tendens att överdriva! Han har flickvän nu men det verkar ju inte hindra honom från att träffa sitt ex eller att smsa med hennes kompis. Det var ett tag sen men nu vet jag vad han är kapabel till. Det är inte så att jag ångrar något, Nej, nej! Snarare tvärt om. Jag bara säger att jag har gått vidare och nu sett det som jag tidigare blundat för. Det är bara det.
Jag har haft förhållande efter det men inte något som har förändrat mitt liv så. Jag antar att jag har lärt av mina misstag..
Själva orginalbilden är från ca 1 år sen men sen att jag har kladdat lite på den är nyare ;)