Denna gången menar jag det också. Jag har bloggat så länge jag kan minnas, det är åtminstone 4 år, på lite olika bloggar. Fram tills nu har jag känt att det är kul att blogga, även fast det alltid har ställt till problem för att alla tolkar det jag skriver lite som dom vill. Då kände jag ändå att det var roligt att dela med mig om vad som händer i mitt liv, det var roligt att skriva om hästarna, vännerna och allt annat runt det.
Nu känner jag inte längre det behovet av... Bekräftelse? Är det rätt ord?
Den senaste tiden har det hänt mycket i mitt liv, det senaste året sen jag började nian har varit ganska stressigt och jobbigt, det har hänt otroligt mycket. Jag har inte haft häst, skolan och allt inom den har tagit så mycket tid och plats.
Sen slutade jag nian och mitt liv blev lugnt igen. Så glad och välmående som jag varit sen 13 Juni har jag inte varit sen... Jag minns inte ens. Det är en ovanlig känsla.
Jag känner inte längre att jag behöver bloggen på samma sätt.
Dessutom har det hänt mycket nu de senaste veckorna. Jag har avslutat en del gamla saker och börjat på nya. Men jag känner inte att jag vill fördjupa mig i det i bloggen, det är inget alla andra har med att göra, för då kommer alla med sina åsikter, och dom klarar jag mig bra utan. Val jag gör i mitt liv är mina val och inte någon annans.
Så nu när jag inte kan skriva om saker jag hittar på om dagarna finns det inte mycket mer att blogga om.
Dessutom har jag inte tid. Jag vaknar sent, är ute och hitta på saker, kommer hem sent och börjar om ingen. Så nån tid till att sitta vid datorn har jag inte.
Därför slutar jag blogga. Och denna gången menar jag allvar. Jag har slutat blogga hur många gånger som helst innan. Men då har jag saknat det redan dagen efter, hela denna sommaren har bloggen känts mer som en börda än som något kul. Så nu när jag säger att jag säger att jag slutar så slutar jag.
Det har varit jäkligt kul också. jag har inte bara fått negativ feedback, det har varit positivt också, jag tackar alla som läst bloggen och fått mig motiverad att fortsätta.
Nu känner jag inte längre det behovet av... Bekräftelse? Är det rätt ord?
Den senaste tiden har det hänt mycket i mitt liv, det senaste året sen jag började nian har varit ganska stressigt och jobbigt, det har hänt otroligt mycket. Jag har inte haft häst, skolan och allt inom den har tagit så mycket tid och plats.
Sen slutade jag nian och mitt liv blev lugnt igen. Så glad och välmående som jag varit sen 13 Juni har jag inte varit sen... Jag minns inte ens. Det är en ovanlig känsla.
Jag känner inte längre att jag behöver bloggen på samma sätt.
Dessutom har det hänt mycket nu de senaste veckorna. Jag har avslutat en del gamla saker och börjat på nya. Men jag känner inte att jag vill fördjupa mig i det i bloggen, det är inget alla andra har med att göra, för då kommer alla med sina åsikter, och dom klarar jag mig bra utan. Val jag gör i mitt liv är mina val och inte någon annans.
Så nu när jag inte kan skriva om saker jag hittar på om dagarna finns det inte mycket mer att blogga om.
Dessutom har jag inte tid. Jag vaknar sent, är ute och hitta på saker, kommer hem sent och börjar om ingen. Så nån tid till att sitta vid datorn har jag inte.
Därför slutar jag blogga. Och denna gången menar jag allvar. Jag har slutat blogga hur många gånger som helst innan. Men då har jag saknat det redan dagen efter, hela denna sommaren har bloggen känts mer som en börda än som något kul. Så nu när jag säger att jag säger att jag slutar så slutar jag.
Det har varit jäkligt kul också. jag har inte bara fått negativ feedback, det har varit positivt också, jag tackar alla som läst bloggen och fått mig motiverad att fortsätta.